Vad är ett pitstop i formel 1 och hur går det så snabbt?

Vad menas med ett pitstop?

Depåstoppet är stunden då bilen lämnar banan, rullar in i depågatan och stannar på en exakt uppmålad plats framför sitt eget garage. Där väntar mekanikerna, och deras enda uppgift är att få bilen vidare igen så fort det bara går. I dagens formel 1 handlar stoppet nästan alltid om ett enda: att byta alla fyra däcken.

Sedan tankning förbjöds i formel 1 från och med 2010 fyller bilen aldrig på bränsle under loppet. Det som en gång tog tio sekunder eller mer, med slangar och bränslepumpar, har därmed krympt till ett rent däckbyte. Och just för att så lite ska hända har varje rörelse pressats ner till bråkdelar av en sekund.

Tänk dig ett boxstopp som ett tävlingsmoment i sig. Klockan startar i det ögonblick bilen står stilla och stannar först när den rullar iväg igen. Allt däremellan är koreografi som teamet har övat på tusentals gånger.

Hur snabbt går ett pitstop egentligen?

Ett välfungerande stopp tar runt två till tre sekunder från det att bilen står still tills den släpps iväg. Det är kortare tid än det tar för de flesta av oss att läsa den här meningen. Själva däckbytet, där gammalt hjul lossas och nytt sätts på, sker på strax över en sekund.

Rekordet är ännu snabbare. McLaren bytte alla fyra däcken på Lando Norris bil på 1,80 sekunder under Qatars Grand Prix 2023, vilket slog Red Bulls tidigare bästa notering på 1,82 sekunder från Brasiliens Grand Prix 2019. Skillnaden mellan ett bra och ett dåligt stopp mäts i tiondelar, men de tiondelarna räcker för att avgöra en position ute på banan.

En viktig detalj är att den korta tiden i depån inte är hela historien. Bilen måste också köra in och ut ur depågatan, där farten på de flesta banor är begränsad till åttio kilometer i timmen, men sänks till sextio på ett antal trängre banor. Hela varvet i depån, från infart till utfart, kostar därför ungefär tjugo sekunder jämfört med att stanna ute på banan.

Teamet på tjugo personer och deras roller

Runt bilen står omkring tjugo personer, och alla har en enda inövad uppgift. De är inte inhyrda specialister utan mekaniker och ingenjörer som jobbar för stallet året runt och tränar däckbyten vid sidan av sitt vanliga arbete. Ett topplag kan öva över tusen stopp under en säsong.

Vid varje hjul står i regel tre personer. En sköter muttern med en tryckluftsdriven mutterdragare, en drar av det gamla hjulet och en tredje trycker på det nya. Det innebär tolv personer bara runt de fyra hjulen, och deras rörelser måste klaffa på hundradelen. Om det nya hjulet kommer en tiondel för sent hänger hela stoppet upp sig.

Två personer sköter domkraften fram och två bak. De lyfter bilen i samma ögonblick den stannar så att hjulen kommer fri från marken, och sänker ner den igen när alla fyra sitter på plats. Vid sidorna står ytterligare mekaniker som stabiliserar bilen så att den inte glider eller rullar på domkrafterna medan mutterdragarna arbetar.

Utöver dessa finns personer som vid behov justerar framvingen för att ändra bilens balans, och en person som styr trafikljuset. Det är ljuset som säger till föraren när det är säkert att köra. Först när varje mutterdragare har bekräftat att sitt hjul sitter fast slår ljuset om till grönt.

Sekund för sekund: så ser koreografin ut

Allt börjar innan bilen ens syns. Teamet ställer upp sig i depån flera varv i förväg, med hjulen redan sorterade i rätt ordning och mutterdragarna laddade. Föraren siktar in bilen mot en liten markering på marken, och stannar med en marginal på några centimeter.

I samma stund bilen står still slår domkrafterna upp den. Mutterdragarna lossar de fyra centralmuttrarna, en per hjul, som håller varje däck på plats med en enda stor mutter i mitten. Gamla hjul rycks av, nya trycks på, och mutterdragarna vänder automatiskt riktning och drar åt igen. Runt en sekund efter att bilen stannade sitter alla fyra nya däcken på plats.

När den sista muttern är åtdragen trycker mutterdragaren på en bekräftelseknapp. Domkrafterna släpper ner bilen, systemet ser att alla fyra hjulen är gröna, och trafikljuset skiftar. Föraren släpper kopplingen och är på väg innan de flesta hunnit blinka. Hela sekvensen är så inövad att teamet kan göra den i mörker om det skulle behövas.

Det som gör tempot möjligt är att ingen väntar på någon annan. Domkraftsmannen fram vet exakt hur högt han ska lyfta, hjulbäraren vet på tiondelen när det gamla däcket ska vara borta, och den som styr trafikljuset läser av fyra gröna signaler samtidigt. Alla rör sig parallellt, inte i tur och ordning, och det är summan av alla dessa små rörelser som blir en sekund i stället för tio.

Centralmuttern och mutterdragaren

Nyckeln till snabbheten är att varje hjul hålls fast av en enda mutter i navets mitt, inte av fem bultar som på en vanlig personbil. Med bara en mutter per hjul finns det bara en sak att lossa och en sak att dra åt, och det är därför fyra hjul kan bytas på ungefär samma tid som du byter ett enda däck i garaget hemma.

Mutterdragaren är ett tryckluftsdrivet verktyg som spinner extremt fort och kan både lossa och dra åt. Den är byggd för att känna av när muttern sitter rätt och vänder då automatiskt riktning från att lossa till att dra åt. Verktyget skickar också en signal till systemet så att bilen aldrig släpps innan alla fyra muttrar rapporterar att de sitter fast.

Vad kan gå fel i depån?

Eftersom marginalerna är så små blir ett litet fel omedelbart stort. Den vanligaste mardrömmen är att en mutter går snett i gängorna, det som kallas korsgängning. Då känns muttern åtdragen för mekanikern, men hjulet sitter inte fast. Ett stopp som skulle tagit två sekunder kan då svälla till fem, tio eller ännu fler sekunder medan teamet försöker rädda situationen.

Ett känt exempel är när Haas 2018 korsgängade muttrar på båda bilarna under samma lopp, och både Kevin Magnussen och Romain Grosjean tvingades stanna ute på banan med lösa hjul. Ett enda felplacerat handgrepp i depån slog alltså ut hela stallets lopp på ett par sekunder.

Det andra stora felet är en osäker frisläppning. Om trafikljuset slår om till grönt medan ett hjul inte är helt fast, eller när en annan bil är på väg förbi i depågatan, skickas föraren ut i fara. Det bestraffas hårt av tävlingsledningen, ofta med en tidsstraff som föraren måste ta med sig, och stallet kan bötfällas. Ett straff av det slaget kan radera hela vinsten av ett snabbt stopp.

Även mindre missar kostar dyrt. En mutterdragare som halkar av muttern, ett nytt däck som fastnar en aning i navet eller en domkraft som inte får fäste direkt kan lägga på en eller två sekunder. Det låter försumbart, men ute på banan motsvarar en sekund ofta flera billängder, och det räcker för att en förare ska tappa den plats teamet nyss kämpat för att ge honom.

Därför avgör pitstoppet ofta hela loppet

Ute på banan skiljer det ofta bara några tiondelar mellan två bilar, och depån är en av få platser där den skillnaden kan skapas eller raderas på ett ögonblick. Ett stopp som är en halv sekund snabbare än motståndarens kan vara skillnaden mellan att komma ut framför eller bakom, och den positionen kan sedan hålla i sig resten av loppet.

Det finns också ett taktiskt spel kring när stoppet ska ske. Att kalla in en bil ett varv tidigare än motståndaren, för att få nya däck och köra ett par snabba varv innan den andra byter, kan ge en ledning som räcker för att komma ut före. Depåstoppet är därför inte bara ett mekaniskt moment utan en av strategins viktigaste hävstänger.

Så nästa gång en bil försvinner in i depån och är ute igen innan du hunnit se vad som hände: det du missade var runt tjugo personer som utförde en av de mest samtränade rörelserna i idrottsvärlden, med hela loppet på spel.